Nationaldagen i tiden

Årets firande av nationaldagen hade, förutom stillsamhet och folklighet, en inkluderande prägel. Många var de olika och enkla aktiviteter som ceremonin för nya medborgare som var befriade från den ofta använda ”normen” för svenskhet. På det sättet infinner sig känslan av att alla medborgare oavsett bakgrund med glädje och stolthet kunde identifiera sig med att tillhöra gemenskapen. Gemenskap och social sammanhållning byggs bäst genom att värna ett demokratiskt samhälle, människors rätt till självidentifikation och fullvärdigt medborgarskap.
I den offentliga debatten kring Nationaldagen har tidigare den inställning om behovet av anpassning och assimilering som väg till svenskhet och därmed rättmätig ägare till nationalstaten uteblivit. Opinionsbildare och en och annan förklädd statssekreterare uppmanar till att i första hand söka det gemensamma utifrån insikten om att Sverige och världen förändras. Majoriteten bejakar i stort den pluralistiska utvecklingen medan de nyinflyttade måste inse att de kommer att stanna i längre i det nya landet än man tänkt.  Den enda realistiska vägen in i framtiden är öppenhet och inkludering trots vissa orosmoln i några EU. Det framtida samhällets utveckling och dynamik bygger på pluralism och bejakande av mångfalden i alla former. Vägvalet är främst ett idéologiskt ställningstagande där vi Sverige borde vara vägledare. Vi har i allt väsentligt ett välfärdssamhälle, och är fostrade, förutom att vara lagom, att ta hänsyn till varandra, vara solidariska med de svaga och utsatta. Därför skall vi inte vara passiva utan försvara dessa värden, så nästa Nationaldag kan firas gemensamt med inslag som återspeglar hela Sverige som vill vara pluralistiskt och inkluderande.