I början av juli inleds semestern för de flesta, likaledes för SIOS medlemmar. Tusentals, ideellt engagerade vilar ut för att under hösten ta nya tag. SIOS medlemsföreningar utgör en del av det föreningssverige som tillsammans innesluter nästan 90 000 föreningar, som alla bygger på frivilligt engagemang och helt utan eller med marginellt stöd från samhället. Allt inramas av politken för det civila samhället, men förutsättningarna är olika.
Början av juli är också start på Almedalsveckan som den största arenan för samhällsdebatt. I år är det särskilt viktigt att den föregåtts av EU-valet och hålls nära riksdagsvalet i september. Medan de “stora” aktörerna inom politik, näringsliv och organisationer med idéburen profil med stora resurser satsar allt för att synliggöra sig och lobba in sina förslag eller upphandlingar, kan de övriga 90 procenten enbart följa aktiviteterna genom media.
Första dagen i juli var Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Den på sistonde framgångrika SD-firman som bygger sin existens på att förmedla elände, vare sig det är verkligt eller påhittat. Talet från den stora ledaren var i allt väsentligt en VD:s tal till aktieägarna med beskrivningen av firmans lyckade verksamhet som ex. utraderingen av tiggare från våra gator. Ledaren vänder sig i första hand till “sverigevänner” altså till dem som delar deras definition och åsikter. Alla andra är nu eller inom en snar framtid outsagda “sverigefiender” och då avses främst de som inte är födda här.
De andra partierna som kommit till tals inledde sina tal med att lyfta upp externa hot från vårt närområde. De borde i stället ta sig an det interna hotet mot vår demokrati och dess grundläggande värderingar. Det räcker inte med att be direktören att uppföra sig lagom svenskt. Kärnfrågan är vilket framtida samhälle vi vill ha. Skall homogensering och majoritetsnorm gälla ? Finns det utrymme för verklig pluralism och individens (medborgarens) oinskräkta rätt att identifiera sig själv? och samtidigt få samhällets erkännade som fullvärdig medborgare.
Regeringen och oppositionen, oavsett utfall av valen i september, måste tillsammans sätta sig ner och komma överens om den generella politiken. Den som utgår ifrån jämlikhet och mångfald, en kultur- och utbildningspolitik som främjar pluralism och flerspråkighet och ett program för delaktighet och inflytande på lika villkor, för att utveckla demokratin genom att befästa människors lika värde, inte bara i ord, utan även i handling. Detta skulle även innebära avveckling av den nuvarande integrationspolitiken och den sektorisering som för närvarande är ensidig och skuldbelägger människor som är utsatta och där de inte har möjlighet att värja sig.
Bara genom nämnda åtgärder skulle vi gemensamt, både på samhälls- och individnivå, kunna verka för att undanröja hinder som ojämställdhet, diskriminering och alla former av intolerans.
Början av juli är också start på Almedalsveckan som den största arenan för samhällsdebatt. I år är det särskilt viktigt att den föregåtts av EU-valet och hålls nära riksdagsvalet i september. Medan de “stora” aktörerna inom politik, näringsliv och organisationer med idéburen profil med stora resurser satsar allt för att synliggöra sig och lobba in sina förslag eller upphandlingar, kan de övriga 90 procenten enbart följa aktiviteterna genom media.
Första dagen i juli var Sverigedemokraternas dag i Almedalen. Den på sistonde framgångrika SD-firman som bygger sin existens på att förmedla elände, vare sig det är verkligt eller påhittat. Talet från den stora ledaren var i allt väsentligt en VD:s tal till aktieägarna med beskrivningen av firmans lyckade verksamhet som ex. utraderingen av tiggare från våra gator. Ledaren vänder sig i första hand till “sverigevänner” altså till dem som delar deras definition och åsikter. Alla andra är nu eller inom en snar framtid outsagda “sverigefiender” och då avses främst de som inte är födda här.
De andra partierna som kommit till tals inledde sina tal med att lyfta upp externa hot från vårt närområde. De borde i stället ta sig an det interna hotet mot vår demokrati och dess grundläggande värderingar. Det räcker inte med att be direktören att uppföra sig lagom svenskt. Kärnfrågan är vilket framtida samhälle vi vill ha. Skall homogensering och majoritetsnorm gälla ? Finns det utrymme för verklig pluralism och individens (medborgarens) oinskräkta rätt att identifiera sig själv? och samtidigt få samhällets erkännade som fullvärdig medborgare.
Regeringen och oppositionen, oavsett utfall av valen i september, måste tillsammans sätta sig ner och komma överens om den generella politiken. Den som utgår ifrån jämlikhet och mångfald, en kultur- och utbildningspolitik som främjar pluralism och flerspråkighet och ett program för delaktighet och inflytande på lika villkor, för att utveckla demokratin genom att befästa människors lika värde, inte bara i ord, utan även i handling. Detta skulle även innebära avveckling av den nuvarande integrationspolitiken och den sektorisering som för närvarande är ensidig och skuldbelägger människor som är utsatta och där de inte har möjlighet att värja sig.
Bara genom nämnda åtgärder skulle vi gemensamt, både på samhälls- och individnivå, kunna verka för att undanröja hinder som ojämställdhet, diskriminering och alla former av intolerans.
RSS Feed
